Family

Familj är något jag kommit på är viktigt. Hela mitt liv har jag nästan frigjort mig och jag kan nog ärligt säga att det inte är förrän nu jag har börjat landa. Börjat skriver jag för att det är svårt att lägga av en vana man har etablerat under så många år.

När jag blev gravid bodde jag med min dåvarande pojkvän i Thailand, så vi flyttade hem till min familj i Sverige, mina föräldrar ställde genast upp med allt som behövdes och när Faa var född och hennes pappa inte klarade upp situationen, att vara pappa helt enkelt, så klev hennes morfar in som en fadersgestalt. Barn behöver ha någon man i sin närhet som tar hand om dem, försvarar dem och busar med dem på ett annat sätt än mammor, utan en manlig förebild tar döttrar ofta mycket tidigt fel beslut gällande pojkvänner och relationer.

Familj är viktigt.

Vi har även välsignelsen att ha min bror, hans fru och deras lille son i närheten. Valet var enkelt när jag skulle välja faddrar till Faa.

Genom min svägerska fick jag och Faa även extra familj som vi inte hade klarat oss utan.

Som jag skrev tidigare; familj är viktigt!

För Nangfaa är jag hennes viktigaste del i hennes familj, hennes mamma.

Och Nangfaa är den person som jag ska ge vidare den här familjesammanhållningen till, mitt ansvar, min omsorg.

Men jag hade inte klarat det alls lika bra utan de andra inom familjen.

Så detta inlägg är ett tack, eller tiotusentals tack!

A’s falafel

Min brors svärmor gör världens godaste falafel, jag och Nangfaa var där häromdagen tillsammans med svägerska och åt falafel, lika gott som vanligt.

Här kommer recept.

1 kaffemugg kikärter blötlägga i 10 timmar.

Ta 1stor lök, 5-6klyftor vitlök, 1 rå potatis och ca 0,5-1 dl vatten som du mixar samman, salta och peppra sedan och mixa igen.

Denna smet kan du frysa in om du tänkte göra falafel en annan dag, eller gör dubbel sats och fritera hälften.

Innan fritering
Blanda i 1 tsk vetemjöl, 1 tsk salt, 1,5 tsk ”sju kryddor”, 1 tsk torkad koriander och 0,5 tsk bakpulver i smeten som du förberett, se ovan.

Vila smeten i 10 min och börja sedan fritera.

Servera med de grönsaker som önskas och med pommes frites och libabröd.

My extraordinary nice desk

Jag har blivit med höj och sänkbart skrivbord. Så just denna eftermiddag är jag lite trött i benen. Men glad ändå!

Tjusigt va?

In reality, it is no show.

Denna helgen hade jag barnvakt, två dagar och två nätter med bara Mali, för att försöka varva ner. Gassande sol på balkongen, långa promenader, bokläsande, tavelmålande, mani och pedikyrande, sovmorgnar, musiklyssnande, tänkande och skrivande.

Något som stoppar ekorrhjulet är vad jag hoppas på. Jag är inte skapad för att hålla det tempo som förväntas av mig, det tror jag inte så många är egentligen,  jag är inte skapad att veta så här mycket om allt som händer och samtidigt inte veta någonting, inte så många andra heller tror jag. Vi lär oss leva med det, vissa bättre än andra, ett samhälle där ADHD skulle vara en välsignelse för att orka en vanlig vecka, kan man be Gud om ADHD?

När jag sitter på balkongen och tittar på allt som växer omkring mig; sallad, märgärt, koriander, jordgubbar, gräslök och basilika, helt i sin egen takt, så tänker jag att så borde livet vara, man behöver inte hinna med allt. Daniel Viklund sa en gång på en resa till Israel något som har fastnat för mig : vi lever i en tid där så mycket är viktigt att vi inte hinner med allt viktigt, vi behöver se vad av det viktiga som är viktigast och fokusera på det. Eller något liknande. Jag bär det där med mig för att det är sant, jag delar det här för att det är inte bara sant för mig utan för de flesta andra människor, samhället driver takten så snabbt att vi behöver hjälpa varandra att stanna upp för det kommer inte naturligt förrän dess att takten slpr ut kroppen på något vis.

Har ni någonsin frågat en människa, vill du ha hjälp med ditt eller datt och fått svaret nej det går bra men tack ändå. Jag kan erkänna att jag har ibland ställt frågan och ibland fått frågan. Ibland är svaret sant ibland inte, största anledningen till osanningen är att jag inte stannade upp och tog erbjudandet seriöst det finns ju så mycket man behöver hjälp med, allt från att sätta upp en hylla till att få andrum, vilket jag är övertygad gäller de flesta. Jag har även ställt frågan flertalet gånger och alltid fått ett okej jag hör av mig om det är något , utan att höra av sig ens när livet omkring personen kollapsar totalt. Men hade jag hunnit hjälpa till egentligen?  Jag vet faktiskt inte.

Summeringen av detta, fråga inte om du ska hjälpa till om du egentligen inte har möjligheten ( alltså tänk igenom ditt liv och de möjligheter du har rent realistiskt ) och svara inte att du inte behöver hjälp om du faktiskt behöver det (alltså vi klarar det mesta själva men det betyder inte att vi inte behöver hjälp för att få sitta på balkongen i gassande sol är ibland något alla behöver hjälp med att få till).

Eurovision 2013

Med alldeles för mycket onyttigheter i magen, ont i kinderna efter skrattkalaset kring Rumäniens bidrag och aningens besvikelse att Europa inte gillade vår Robin Stjernberg lika mycket som jag så börjar det bli dags att avsluta även denna dag.  Det har varit en helskön kväll med goda vänner och mycket skratt men nu är det dags att slänga omröstningspappret och borsta tänderna.

Relaxation is so darn hard yet necessary

I veckan lyckades jag kånka ut en fåtölj på min inglasade balkong, jag måste röja lite så det ser mer ”ordnat ut” där ute för nu när jag väl suttit där en kväll med min platta så vill jag kunna göra det varje kväll. Så avkopplande att bara vara på andra sidan tröskeln, så vilsamt att lyssna till alla de ljud som når mig där ute och koppla av är något jag behöver lära mig.
Just nu värker käkarna, ilar tänderna och vid tillfällen blixtrar det till av smärta i öronen, varför? Jo för att när jag har svårt att koppla av så pressar och spänner jag omedvetet käkarna och när det är omedvetet är det svårt att göra något åt.

Jag tror nog att min träning med den där bootcampen, vilsamma kvällar på balkongen, lagom med sömn och ljusare dygn ska få käkarna att lägga av att trilskas.

Hur reagerar ni på stress? En del arbetar ju bättre under lite stress, andra får total blackout.

crafts

 

Som de flesta säkert vet så gillar vi att pyssla, alla föräldrar är ju individer och därför olika på sitt sätt att umgås med sina barn. Något jag har svårt för är att leka fantasilekar, vilket är nära på det enda Nangfaa leker, men jag försöker tvinga mig själv att göra det, och vara glad när jag gör det, för att jag vet att det gör Nangfaa helt lyrisk av glädje.

 

Något som jag däremot gillar att göra är att ”skapa” till exempel måla, teckna, pärla, skriva, pyssla i pysselböcker, pussla och alla möjliga olika saker där man får arbeta med sina händer och med sin kreativitet. Även Nangfaa gillar detta, en anledning är troligtvis för att vi ofta gör det tillsammans, och nu när hon fyllde år fick hon ät pärl-kit för att göra nyckelringar. Aningen pilligt och även viss förklaring och visning av mig krävdes, vilket är det roligaste med pyssel, att man ofta behöver varandra.

 

För det är nämligen så, att hur olika vi föräldrar än är och även hur olika våra barn än är, att vi behöver tid med varandra, vi behöver umgås, och det är otroligt viktigt att hitta intressen som man kan göra tillsammans. Barn gillar det mesta de får göra med sina föräldrar, vilket ger en stor möjlighet för föräldrarna att applicera sina intressen till sitt barn så att detta blir något att göra tillsammans. Det är inget fel med det, tvärtom tror jag det har gjorts i alla tider och är helt naturligt.

Det svåra, men också nödvändiga, är att hitta det som är barnets opåverkade intresse; alltså det intresse som barnet är fött med. Min syn är att vi är födda med syfte och mening och därför har olika medfödda talanger som tyvärr kan vara svåra att hitta ibland. Det är med föräldrarnas ledning dessa talanger ska upptäckas och lyftas upp och användas till något positivt.

Bootcamp

Jag hade en härlig kväll med Google häromdagen, när vi umgås kan vi sitta i timtal och aldrig komma i säng. Vanliga ämnen är billiga resor till Thailand, bäst i test för alla möjliga produkter eller recept. Men inte denna gången, denna gången var det bootcamp online och jag hittade något som passade mig perfekt tillslut. Det finns en site som heter  sparkPeople, och de vill hjälpa tull med att världen ska bli mer hälsosam och det bästa av allt: det är gratis.
De har en 7-dagars bootcamp med Youtube-klipp på ca 10 min/dag plus att man ska göra någon cardio 30 min 5ggr/vecka, även till cardion kan man hitta Youtube-klipp av alla olika slag hos sparkpeople.

 

 

 

 

Så nu sätter jag ihåg, hälsa 2013 > året då Mali började träna. Vi får väl se om det blir verklighet.

one more try – without networked blogs

networked blogs

Sitter här alldeles för sent och tänkte kika lite hur det fungerar med lite ändringar jag försökt göra med networkedblogs och facebook. Vill gärna att en bild från inlägget ska synas när inlägget dyker upp på facebook, så det försöker jag ordna nu, får hur det går!

 

Nangfaas mormor sa idag till Nangfaa att hon är fängslande och att man inte kan ta blicken ifrån henne, att hon strålar (nangfaa betyder ängel på thai) , Nangfaas svar blev ”Jag vet för min mamma sitter alltid och tittar alltid på mig”. Det är verkligen sant, jag kan inte slita mig ifrån henne, jag kan titta på henne föralltid och aldrig tröttna. Hon är det vackraste i hela världen! Jag har en dotter som vill vara blond och blåögd samtidigt som hon gärna vill ha snea ögon. Jag ber att hon ska lära sig älska hur hon ser ut.