Pojken i Skuggan

Mor o far i chiang Mai (57)

Med darrande händer plockar han försiktigt upp påsen och metallburken ur fickan samtidigt
som han blickar ut över den dammiga gatans skuggreflektioner som bildas i gatlyktornas sken.
Natten har redan varit alldeles för lång och än är inte solljuset här för att rädda honom. Han ser, men
lägger egentligen inte märke till, hur vackert skuggorna skulle kunna uppfattas för någon annan än
honom: någon som har hoppet kvar i livet; någon som äger sitt eget liv; någon i frihet. För honom
spretar istället tankarna åt alla möjliga andra håll, dessa förbannade mörkrets tankar som han önskar
vore en mardröm, är de sista han vill umgås med. Han vill inte tänka, han vill inte känna. Men hur
smärtsamma de än är, tankarna, så har han inte lyckats tränga bort dem, inte lyckats stänga in dem
utan har istället blivit deras fånge. Fångad inte bara av världen han lever i utan även av sina egna
tankar. De andra, bröderna, har sagt att det bara tar några månader till innan det värsta är över.
Ytterligare några månader ska han väl kunna klara av om det nu verkligen blir bättre sedan,
förresten har han ju inget val, vart skulle han annars ta vägen?
Han tar upp sin morfars gamla kniv ur den andra byxfickan, ljuset slår mot det blanka bladet som
om den vore förtrollad, om den ändå kunde ha makten att rädda honom härifrån. På ett sätt kan den
ju det, den ska ju hjälpa honom öppna locket till dimmornas förlovade land, ett land utan mörka
tankar, och vad mer kan en människa som han egentligen önska.
I natt har han bara haft en kund. En kund som betalade 1000 bath för att få tillfredsställa sig själv
medan pojken och en flicka från gatan hade föreställning för honom. En föreställning kunden själv
regisserade. När föreställningen var slut fick pojken lämna rummet medan flickan stannade kvar;
hon var köpt i ytterligare en timme. Han var lättad när han fick lämna rummet, flickan som var kvar
där inne hade varit med länge och hon verkade inte direkt vara ledsen eller rädd för att stanna.
Pojken hade varit vakt utanför rummet som skydd för flickan den sista timmen, sådana var reglerna
som pappa hade skrivit, som om han hade kunnat sätta något emot den storvuxne mannen där inne
om han hade velat skada flickan. Istället för att vara ett beskydd hade han troligtvis, eller snarare
med säkerhet, själv fallit offer med samma utgång som flickan. Men det hade gått bra; vilket det
oftast verkar göra enligt de andra. De hade tagit motorcykeln förbi nudelköket i kvarteret och ätit
innan de åkte tillbaka till trottoarkanten i skuggornas rike. Men ingen pratar någonsin om det som
händer, om det de blir utsatta för, de skämtar bara om det någon gång ibland. De skrattar åt
varandras könsdelar och analhål, alla har de ju blivit köpta i grupp vid något tillfälle och alla vet ju
allt om alla. Kaoset i hjärtat vill ingen av dem prata om, tårar är svaghet och vinnaren ler. Inatt har
hittills varit en bra natt, en natt där han är en vinnare. Igår var det inte så. Igår var han rädd. Igår
grät han.

Mor o far i chiang Mai (148)
Pojken ryser till och sätter kniven i spjärn under burklocket. Aldrig mer ska han gråta.
Bara några timmar kvar innan morgonen dyker upp i horisonten och byter ut barnen som med
nedfälld blick smyger runt bland skuggorna på trottoaren vid kanalen mot de barfota munkarnas
orange gestalter som delar ut välsignelser till alla som önskar.
Pojken hör hur en bil stannar intill vägkanten, han ställer burken åt sidan och reser sig upp, mannen
i bilen vevar ner fönsterrutan och frågar lite lågmält efter en av pojkarna. Denne reser sig upp från
bänken som om det vore en vän som hade kommit för att hämta honom och med ett självsäkert
leende går han mot bilen, hoppar in i till mannen och försvinner bort i natten. En vinnare och en
givmild stamkund. Själv har han inte några stamkunder än, så han sitter mest och väntar, försöker
att inte tänka, försöker att inte gråta. Han tjänar inte så mycket än vilket resulterar i att han
fortfarande tränas upp hos pappa. Den enda pappan som han någonsin har haft. ”Bättre än att sova
på golvet” säger bröderna som har varit med i några år. ”Pappa älskar alltid de nyaste av oss mest
även om han älskar oss allihop”. För det var ju så att pappa har hittat dem, räddat dem och gett dem
både jobb och familj. När ingen annan fanns för dem hade han gett dem en chans att överleva, en
gnutta hopp i en värld de inte förstår sig på.
Pojken tar åter upp burken och trycker till med den förtrollade kniven så att locket på metallburken
flyger av. Men han ställer genast ner burken i skuggan under bänken och lägger försiktigt över
locket igen när han hör några turister komma gående längs kanalen bara några träd bort. När han
tittar upp igen så är det redan inom synhåll, två tjejer, kanske amerikaner. De ser glada ut, som om
de inte har ett problem i världen, och han ler mot dem samtidigt som hans hjärta skriker ”Hjälp mig!
Rädda mig! Ta mig härifrån! Älska mig.” De tittar på honom, stirrar nästan, hör dem honom? Ett
ögonblick känns det nästan som om de bryr sig, finns det någon som bryr sig? Men så försvinner
ögonkontakten och de har passerat. Han visslar efter dem tillsammans med bröderna och de rör sig
i sin lilla klunga bakom tjejerna och ropar de få ord de kan på engelska efter dem ”I love you my
friend, I love you!” Men de lättskrämda turisterna som hade verkat bry sig om honom en sekund av
deras semester ökar stadigt stegens hastighet och nära på springer därifrån. Bröderna stannar, de har
inte tillåtelse att gå utanför sitt område, och det lilla hopp om kärlek som väckts i pojkens hjärta
släcks som en utbrunnen veke allt för ung för att ha en hopplös verklighet. ”Fuck you!” skriker de
efter tjejerna, han också.
”Fuck you, fuck me, I love you!” skrattar de andra fortfarande när han sätter sig bakom ett träd och
återgår till burken. Han lyfter av locket som nu ligger löst ovanpå burken och häller lite lim i påsen
precis så som bröderna lärde honom redan första natten. Pappa ger dem sprit för det mesta men han
gillar inte att det sniffas. Han står för mat och sovplats och 200 bath om dagen; massor av pengar att
ge till mormor där hemma. Han skulle följa pappas regler angående sniffningen om det hade varit
så att spriten hade varit lika bra på att trolla bort tankarna. Men hur tacksam han än är till den man
som gett honom jobb, bostad och familj så skulle han aldrig klara det här jobbet utan limmet, han
skulle inte överleva, han måste överleva för mormors skull. Hon har ju ingen annan.
Pojken blundar fortfarande när han gör det han ska med sina kunder, han kan liksom inte få kuken
att bli hård på kommando utan behöver tänka på annat för att få den att fungera, de andra säger
visserligen att det brukar vara så för alla i början men att de nu mera kan få den att fungera så fort
de vill, även med vidöppna ögon; det har han svårt att tro. Pappa tränar honom på att hålla ögonen
öppna genom hela akten, varje morgon när han kommer hem, så han borde ju ha lärt sig vid det här
laget. Det känns bra att få träna med någon som han kan känna sig trygg hos, någon som inte blir
arg, någon med tålamod. Nästa steg i träningen är att ta emot någon annans hårda kuk och sedan är
han fullärd. Det känns skönt att äntligen bli bra på något, kunna något. Han har liksom aldrig varit
det förut.

hem vy
Ännu en bil stannar till och pojken tittar fram lite försiktigt bakom trädet. Hans hjärta hoppar till så
hårt där inne att det gör fysiskt ont i bröstet och sen står det still. Hjärtat, tiden, livet, ja allt står still.
Mannen från igår! Han skulle känna igen honom var som helst, han kommer inte kunna förtränga
honom så länge han lever, och nu står han där. Minnesbilderna snurrar som en karusell inne i
pojkens huvud; han vill kräkas. Kroppen börjar värka vid bara åsynen av mannen. ”Om några
månader är det värsta över, om några månader, bara några månader.” Han måste vara en vinnare.
Pojken för beslutsamt påsen med limmet till näsan och drar in ett djupt andetag som river till från
näsan ända ner i lungorna, så ont det gör men fortfarande för mycket tankar, ett andetag till, ett till,
ett till. Jag är en vinnare tänker han innan han självsäkert reser sig upp med ett leende på läpparna

Tea for Christmas

image

Dagens klockrena, nystartade, jultradition. Chai-te med marshmallows. I brist på mjölk att göra latte på (den skulle användas till risgrynsgröten) så fick man ta vad man har i äkta Kajsa Varg anda. Marshmallows. Jag rekommenderar det starkt.

Lammily

Snart är det jul och julklapp efter julklapp droppar in upp på jullklsppshyllan. Jag har ju egentligen inte råd med mer nu även om jag inte handlat direkt för några stora summor. Denna julen blir inriktad på vad det handlar om Jesus och familjen. Men några klappar blir det allt och även om det svider i plånboken så är det värt allt när man ser de tindrande ögonen på julaftonsmorgon.

Jag tänkte tipsa om en nylanserade docka. Jag beställde den i somras innan den var tillverkad och nu har den äntligen kommit. Idéen med Lammily är att dockan kropp har rätt proportioner tillskillnad mot barbie. Hon har proportioner efter medelstorleken på en tonåring. Det går att läsa mer om det på Lammily hemsida.

image

image

Lådan var ju fantastiskt fin och dockan ser ut att vara bra kvalité. Hon har knän som går att böja i tre olika nivåer och vridbara fötter och händer.
En docka som helt klart är roligare att ge bort till sin dotter än mycket annat.

First time on stage

Vilken succé! Min dotter och hennes kompis var uppe på scenen och dansade balett i söndags. De var aningens spralliga innan uppträdandet och det var inte särskilt enkelt att hålla de vita kläderna fläckfria under timmen vi väntade.

image

Efter några snurrar och några hopp och studs på scenen kom de av och Nangfaa summerade det hela med att det hade varit lite spännande men mest bara roligt. Hon var glad att hon inte hade ramlat och kompisen tyckte att det gick bättre än hon hade trott att det skulle göra.

image

Ett plus var ju att dansfröken hade gett dem lite smink innan de gick upp på scenen vilket hon aldrig får ha annars.
Min summering av hela apparaten är iallafall att jag är så tacksam att första upplevelsen av att göra scenframträdande för de här två tjejerna är så positiv! Det var det bästa jag kunde önska.

Christmas in every corner

Idag gjorde vi en gran på väggen, en gran att hänga lite julkort vi får och fotografier från tidigare jular.

Först satte jag upp tygband från slöjddetaljer som jag satte upp på väggen med häftmassa.

image

Sedan satte jag upp snöre med små klädnypor på, hängde upp julkort, skrev ut fotografier och hängde upp i trådar, avslutningsvis satte jag upp en stjärna på toppen.

image

image

Ballet and life

Min dotter dansar förberedande balett sedan ett år tillbaka. Innan dess har hon dansat Annat av och till sedan hon var 2,3 år. Hon har alltid haft bra balans, men inte särskilt vig och ganska klumpig, som sin mor. Sista lektionen på terminen får man som förälder vara med på lektionen för att se vad de har lärt sig. Jag är så fascinerad, snart kan denna lilla från födseln oviga flicka gå ner i spagat, hon dansar runt och är koncentrerad, för det mesta, och trots att töjningarna gör ont så fortsätter hon. Idag sträckte hon sig även men dansade ändå klart lektionen. Det är så härligt att se att hon inte ger upp när hon har ett mål framåt. Föra ta terminen höll hon på att lägga av för att det var för svårt. Jag frågade henne om hon ville sluta för att hon inte längre ville lära sig balett, hon förklarade att hon visat ville kunna balett men att det var så svårt. Jag sa att jag ville att hon skulle gå klart terminen innan hon bestämde sig och att om man vill lära sig något man inte kan så är det svårt många gånger. Sedan dess så vill hon fortsätta och fortsätta och hon ser fram emot sin balettdag varje vecka. Det är härligt att se. Om hon sedan inte längre vill kunna balett, fine, men det ska inte vara på grund av att det är lite svårt. Oj oj oj så mycket som kommer vara svårt.

image

image

image

Jag tror vi måste lära våra barn, och oss själva med för den delen, att inte ge upp för enkelt. Att våga kämpa för att nå våra drömmar. Ingenting är omöjligt!
Det måste vi påminna våra barn om, påminna oss själva och påminna dem runt omkring oss. Ibland mitt i allt kan man nästan hata det man älskar och aldrig mer vilja försöka bli bättre, klara det där hoppet, måla den där tavlan som bara finns i hjärtat än, vinna den där tävlingen, laga den där maträtten. Låt inte ett hinder eller motgång eller svårighet på vägen stoppa dig att nå dina drömmar.

Christmas is coming to town

image

En julklapp kvar att köpa, lägenheten  städad, julmusik strömmar från spotifylistan jag satt iordning för årets firande och dagarna däremellan. Ljus i mängder är införskaffade och hemmet luktar nyutblåsta stearinljus. Idag är det exakt en månad kvar till jul, en vecka kvar till december och endast några dagar kvar till första advent.
Lådorna med pynt är nerburna, gardiner och dukar på plats och pyssel till årets juldekorationer införskaffade. Jag är redo att gotta mig i julen. Jag och min lilla Nangfaa.

image

Så vackert när man tänder värmeljus i koppar tycker jag, särskilt de ljus i genomskinlig botten så man slipper att metallhöljet som vanliga värmeljus har skuggar en del av koppen. I år ska jag även försöka smälta stearin och fylla hela koppen med stearin och en veke! :)

Thai breakfast

Det har varit mycket mat på bloggen det senaste. Särskilt med tanke på att jag inte är ett stort fan av alla dessa matbilder på sociala medier. Men jag har förstått att lite recept från min tid i Thailand alltid är populära och eftersom jag hittade acacia på thaibutiken här i stan och blev så fruktansvärt sugen på den enda rätten jag kan tillaga med den grönsaken så delar jag med mig av processen ”dagens frukost”. Onyttig frukost kan tänkas, eftersom den är friterad, men nog så gott och väldigt enkelt.

image

Det enda du behöver är ägg, acacia och tunn soja. Jag smaksätter även med vitpeppar och min favorit: koriander. Du behöver olja att fritera i.
Jag tänkte dela ett kort litet videoklipp om hur man gör med acacian eftersom detta nog är en ganska ny grönsak för de flesta i Sverige.

Sen blandar man i ägg och soja.

image

image

image

image

Den hettar man upp oljan och häller i smeten.

image

Jag hade inte så mycket olja och då får man skopa lite varm olja över översidan innan ägget är redo för vändning. Totalt ligger ägget inte länge i oljan så håll koll på färgen så det inte blir bränt. Och sen lägger man upp den på ett papper som får suga upp lite fett.

image

Resten av frukosten blev en gigantisk brunch så jag räknade med många timmar i soffan innan dagen blev startad på allvar, vilket stämde fint. Egentligen ska det ju serveras med ris såklart.

image

image

Chiang Mai Noodles

Idag tänkte jag dela med mig av ett sopprecept. Hösten är här, kanske egentligen vintern, vilket gör det till soppornas tid! Jag har många soppfavoriter,  men jag tänkte dela med mig av en ni troligtvis inte har ätit. En Soppa från Chiang Mai som till och med kan vara svår att få tag på i övriga Thailand.
Soppan har många olika recept precis som all thaimat. Receptet beror på vilken familj du frågar.
Mitt recept är ett av de enklare vilket gör att du lätt kan slänga ihop detta hemma.

Det du behöver är

image

Inte så exakt som det står på receptet, hur mycket man har av allt är en smaksak.
Chilin går att utesluta eftersom rödcurryn kommer höra soppan stark nog för den ovane.
Äggnudlar går att byta ut mot risnudlar om man undviker ägg som vi gör.
Jag har heller aldrig i palmsocker.
Kan du inte få tag i röd sharlotten så funkar det med vanlig rödlök.

Så här gör du

image

Har du risnudlar kan du även hetta upp olja i en wok eller gryta bredvid och slänga i några okokta nudlar för fritering i den varma oljan, var försiktig för det är varmt och fräser och skvätter. Med rätt värme på oljan då tar det en sekund för nudlarna att puffa till sig.

image

Du serverar med rödlök, koriander och de friterade nudlarna och många äter även syrade grönsaker till. Jag gillar att pressa lite lime i soppan.

image